Kapitel 2

I bilen på väg till Uppsala hade Sten & Stanley spelats på ovanligt hög volym. Birgitta yttrade sig sällen under resan och då bara om sin orolighet över Kajsa, deras Cocker Spaniel. Flera gånger fick Peter ringa till sin äldsta som Gabriel så Birgitta fick prata med honom. Gabril var hundvakt, något han verkligen inte såg som ett nöje och absolut inget han var van vid. Men i den här i situationen kände han sig tvungen, även om hela hans väsen skrek av oro och han ville inte annat än att sitta i bilen hos Peter och Birgitta. Peter mådde riktigt dåligt och var orolig över sin yngsta son. Anders hade aldrig varit bra på att ta motgångar. Han hade i sina tidiga år druckit alltför mycket alkohol och Peter kände ingen med större otur och samling av svek och lögner som Anders hade. Flera gånger hade Anders godtroget gått in i förhållanden för att senare blivit sviken, utan ens en förklaring. Det hade varit svårt när Julia kom in i bilden. Trots allt hade misstankarna sakta släppt när de sett den rena förälskelsen i hennes ögon då hon såg eller pratade om Anders. Allt var ju inte positivt med Julia, det hade Anders delat med sig till Birgitta under deras dagliga telefonsamtal, men fördelarna och kärleken vägde mer än väl upp de nackdelar som fanns. Peter var själv ruskigt förtjust i Julia. Det var som han hade fått en dotter, och en styvdotter på riktigt skulle hon bli den dagen hon och Anders gifte sig. Birgitta kände sig också trygg i Julias närhet, men hade svårt att förstå sig på de olikheter de hade mellan sig som kvinnor. Julia pratade om alltoch lämnade få saker i onämda. Birgitta hade alltid haft en mer reserverad konversationsradie med bekanta och vänner, men började sakta anpassa sig till Julias sätt. Birgitta var i alla fall säker på att hennes yngsta son hittat en alldeles underbar flickvän och att kärleken mellan dem var äkta.

Kapitel 1

I en korridor på Uppsala sjukhus gick Anders fram och tillbaka. Han tänkte febrilt, men fick ingen klarhet i sina tankar. Plötsligt knep det till i magen och han insåg att han inte ätit något på hela dagen. Detta vara egentligen inget ovanligt i Anders vardag, då han ofta jobbade mer än han borde och glömde bort det viktiga faktum att kroppen faktiskt behövde mat för att egentligen orka. Var han fick energin ifrån, det visste han inte, men han var väl medveten om att Julia fick lida av det på kvällarna och helgerna när han var hemma. Ända sen han träffat Julia för tre år sedan hade han nästan alltid varit trött och grinig då de var tillsammans, med undantag av semestern på sommaren och den långa ledigheten efter jul. Han var lycklig att Julia var så förstående och han kunde inte ha drömt om att träffa en så godhjärtad och älskvärd tjej. Hon hade tackat ja till förlovningen i maj för drygt ett år sedan. Han hade frågat henne i köket i deras nyinköpta villa. Solen hade lyst genom persiennerna och skuggat Julia randig där hon stod. Med tårar av lycka hade Julia försäkrat honom att hon verkligen kunde tänka sig honom som en framtida make. "Men i framtiden ska jag skaffa mig ett anständigare jobb." Han ville inte jobba som han gjorde nu, särskilt inte som de planerade att skaffa barn. Anders var hemskt nervös över papparollen. Han kunde inte ta sig steget till beslut om att börja försöka, men han ville helelr inte bli för gammal innan det blev dags. Han var orolig över sig själv, över sin kropp. Han visste egentligen inte heller om han överhuvudtaget kunde få barn, eller om hans kropp skulle leva så länge så han fick se sina barn växa upp. Med tanken på barn i huvudet gick han till caféterian. Där köpte han sig en saftig räksmörgås och en kopp kaffe och satte sig vid ett av borden. Han stoppade en sockerbit i kaffet och rörde om. I fickan började mobiltelefonen vibriera. Peter mobil stod det i displayen. Han svarade.
"Hej, pappa..."
"Hej... um... Vi är på parkeringen nu. Var är du någonstans?"
En stund senare satt de vid bordet. Anders, hans pappa Peter och mamma Birgitta. Stämningen var konstig, tyst.
"I dag ville inte Kajs gå ut på morgonen, men när vi hade satt fast kopplet i halsbandet och öppnade dörren så gick det så bra så. Sen ville Kajsa inte gå in istället..."
"Mamma..."
Anders blev tyst. Ett illamående kom över honom när verkligheten plötsligt for emot honom som en vägg. Han reste sig upp och gick vemodigt mot toaletterna. Sista biten sprang han, låste om sig och spydde ljudligt i toalettstolen. När det bara fanns galla kvar och magen knep slutade han äntligen att kräkas. Han spolade, sköljde av sig i ansiktet och gick åter till caféterian.

Prolog

Hon vaknade, kände sig mörbultat, svag. Hon kunde inte riktigt minnas var hon var eller hur hon kommit dit. Rummet var väldigt vitt, sterilt. Hemska gardiner hängde framför fönstret och bredvid sängen stod ett hemskt fult nattduksbord på hjul. Hon vände blicken uppåt och kände igen det hon såg. Hon var alltså på ett sjukhus. På bordet framför fönstret stod tre vackra blombuketter och flera kort. Bredvid bordet fanns två stolar, en på varje sida och på en av stolarna hängde en jacka i svart. Hon kände sig snurrig och nästan olidligt torr i munnen. Hon kunde se en slang gå in i vänstra armen. "Dropp..." tänkte hon kort. Hon lyfte högerarmen för att känna efter, där slangen gick in i armen, men orkade inte riktigt. Armen föll tillbaka ner på lakanet och hon suckade. En långdragen gäspning slank ur henne och ögonlocken kändes plötsligt väldigt tunga. Minuten efter sov hon igen.